Konstnärssamtal

Nu har jag varit på Klinik konstnärssamtal på Konstmuseet. En grupp på sex konstnärer har diskuterat sina konstnärsskap och kommit med reflektioner kring varandras arbeten. Intressant och givande. Väldigt roligt att få en djupare inblick i fem andra konstnärsskap av helt olika karaktär.
Fick lite hjälp med tankar och idéer kring stickprojektet igår. Skönt att höra att "Tuben" som skall stickas på textilhögskolan fick ok. Numera kommer verkat att ha arbetsnamnet "tuben" tycker det var bra och illustrerande. Ser nu fram emot stickproverna på blandade metaller som jag skall få i december.

Mellanstickat

Ett annat sätt att använda bollarna och den bredare tuben. Formerna blir som maneter. Nu känss det som att jag kommit ett steg närmare något slags uttryck i det stickade. En känsla för olika former som kan byggas och hur de kan komponeras på olika sätt.

I rummet

Jag har röjt ut mitt lilla rum i ateljén och satt upp galler i taket för att ha en plats där jag kan prova hur det stickade ser ut i ett rumsligt sammanhang. Det är lite svårt, för det är lågt till tak och och inte särskillt stor yta. Men så här i början duger det bra för att bilda sig en uppfattning om hur det kan bli och få en känsla för vilken stämning objekten skapar.

Jag gillar virrvarret av bollar som hänger i sina nät, som kokonger eller spindelns fångst.

Vad är en pärla?

När jag rotade i min pärlsamling hittade jag fröer från Venezuela. Jag köpte armband och halsband av Indianer som lever i deltat i Orinoco floden. De lever av vad naturen ger och samlar olika fröer för att tillverka smycken som de kan sälja till turisterna. Det fanns vita, svarta, röda och bruna fröer i min samling. Vilka fröer har vi här i Sverige som skulle kunna användas som pärlor? En höstig förmiddag gick åt till att samla kastanjer i allmänningen utanför lägenheten. Upptäckte att det är kvarterets hundtoalett. Merde!

Jag har använt kastanjerna tillsammans med stickade slingor och tuber. Tanken är att det så småningom skall bli en slags ljuskrona. I naturen finns mycket som slingrar, hänger och klänger i mystiska former.

Småstickat

I min provpalett av stickad tub fanns isblå 15mm gjord av fin 1mm koppartråd. En ganska liten men lång tub. Jag började försöka forma den på olika sätt, tänja, töja, rulla och vecka. Det blev till slut en blomstängel med detaljer av pärlor som jag sparat sedan länge. Blomstängeln fungerar som ett avslut på de långa banden fyllda med lekbollar. Att sätta ihop smådelar till större objekt är ett användbart arbetssätt.

Bollhav

Bollhavsbollar och färdig stickade tuber. Mina leksaksbollar passar precis i 85mm tuberna. Hur bra som helst. Jag tycker att det blir ett fint avbrott som lugnar ner det håliga och röriga intrycket. Bollarna blir punkter att vila ögonen på och man ser faktiskt det stickade bättre.

Billiga stora bollar?

Jag började leta efter bollar att prova med som passar i den stickade 85mm tuben. Spelkulor av glas är för små och för dyra. Studsbollar lika så. Styrolitkulor är för fula och träkulor for dyra och på gränsen till små. Plastbollar blir också för dyrt. Jag vill ju inte använda hela budgeten till fyllnadsmaterial. Golfbollar är för små, pingisbollar också. Innebandyboillar har hål som stör det visuella intrycket, det finns tillräckligt med hål ändå.
Måste hitta billiga bollar som tillverkas i massor.
Bollhavsbollar! Tåliga i plast, lätt att rengöra, finns i olika färger. Kontaktade bollhavstillverkare, problemet där är att man måste köpa minst 1000st. Lite mycket bara för att testa med. Som tur var hittade jag på leksaksaffären. Inte lika gedigna men perfekta för att göra de första försöken med.

Fyllnadsmaterial

Kompositionen med det stickade materialet blir spretig och rörig. Det är så mycket hålrum och maskor, ränder och trådigt. Det känns som om det skulle behöva något att fästa blicken på och lugna ner det oroliga intrycket.

När jag precis fått hem proverna med stickad tub så pillade jag in svarta stenar, precis som jag sett smyckeskonstnärerna göra (de använder glaspärlor, inte sten). Ville se hur det såg ut i verkligheten och känna på materialet. Hur mycket töjer det sig? Tycker det finns något tilltalande i den solida stenen och det stickade materialets starka men spröda uttryck. Apelsiner i nät, fast ändå inte.

Färdigstickat

Det finns färdigstickad tub att köpa. Tror det är smyckestillverkare som använder dem i vanliga fall. Pläterad koppartråd, finns i många olika färger och olika grovlek på maskorna. Fin, mellan och grov. Masktätheten gör att materialet uppför sig olika när man skall forma det. Om det är fina maskor är materialet svårare att forma. Grov går att tänja långt. Bredaste sorten som jag hittat är 85 mm. Ett roligt material att jobba med! När jag fått igång gammel-stickmaskinen den drygt 100-årige Per Persson, kanske jag kan tillverka egen tub.

Stickhörnan och lite voudou

Så här såg stickhörnan ut i somras.

Sedan kom det till lite voudou...

och nu i oktober ser det ut så här.

Stickad inspiration II

En japansk konstnärinna Toshiko Horiuchi-Mac Adam är det som gör de här fantastiska lekskulpturerna. Jag tror de är gjorda av nylonrep. Fint!

Stickad inspiration

Vilken tur, Ernesto Netos nylonstrymps skulpturer på Röda Sten under konstbiennalen. Inspirerande arbeten i jätteformat som kunde ses på nära håll.

SommarminnenDalarna

Nu när hösten kommer med stormsteg så tänker jag på hur mysigt det var att vara på maskinstickningskurs i somras, och hur bra det var att jag gick den. Eftersom jag aldrig sett en stickmaskin förut och ville sticka själv så blev ju kursen en förutsättning för att kunna starta projektet.

Dalarna, ett landskap jag inte varit i tidigare.

Utsikten från vårt boende, fantastiskt.

Slöjdade dalahästar.

En fin orm i biblioteket.

Sätergläntans butik.

Kvällsfika

Karin visar stickmaskinen.

Att sticka en vante.

Skisser

 Som lyktor eller tempel, svävande från luften. Skisser av nylonstrumpa och CD-skivor.

 Storlek, 4 meter höga med en liten bronsskulptur som tyngd i botten. Skulpturerna skall jag gjuta på Global Stone workshop i Indien i vinter. Tror det blir någon form för djur som hänger där. Tempel för gris...

Vända och vrida på formerna i rummet. Med hjälp av wire kan formen spännas mellan tak och vägg till exempel. Första utställningsplatsen på Nemeshallen erbjuder bra möjlighet till detta genom sina pelare i det 8kantiga rummet.

3D former

Det är svårt med 3D former. Är formen liten så håller den sig uppe av sig själv, men om den blir stor så låser inte strukturerna. Det behövs någonting som stadgar upp. Det är även problemet med det som Swerea har stickat. Försök har gjorts med att lacka formerna. Jag tycker inte det blir så snyggt med lack. Det känns som om det är viktigt för det konstnärliga uttrycket att det syns att materialet är stickat.

Blomster och slingor

 ville prova sticka delar som sätts ihop till en större enhet. Eftersom jag gillar naturen så blir det blommor och blad.

 Blommorna är gjorda av pärlor och metalltråd. Jag testade det förra sommaren och de har legat i en låda och väntat på sitt rätta sammanhang. Tycker att de passar in här.

Trådhållaren

Jag har byggt mig en enkel ställning för att hålla trådarna på plats. Metalltråden åker lätt ur sin hållare och det finns inget motstånd i trådföraren på stickmaskinen. Det är viktigt att metalltråden håller sig kvar på spolen och inte trasslar sig. När rullen börjar bli tom får jag vända den horisontellt för att få rätta motståndet.

Pläterad koppartråd i olika färger 0,2-0,32 mm. Olika färger är olika följsamma fast de har samma tjocklek. Svart färg är mycket hård och går lätt av. Den kopparfärgade är mjukast och lättast att sticka med.

 Röd och brun koppartråd 0,2 mm. Lättstickat.

Prover, prover, prover. Än så länge är jag på stadiet litet och fult, det tar tid att hitta guldkornen och välja väg att arbeta vidare efter.